För att producera mat går det åt mängder med resurser och energi. Det är ohållbart att inte ta till vara på matavfallet. Matsvinn och matavfall måste minska i alla led.
Vad är svinn och vad är avfall?
Innan vi fördjupar oss i matavfall bör vi fundera på vad vi anser är nödvändigt och oundvikligt matavfall. Vad är det vi inte kan äta? Potatisskal? Köttben? Räkskal?
Ur min synvinkel handlar det främst om vår inställning till naturen och vad den producerar. Är du den som äter hela äpplet eller sparar du en skrutt? Skalar du potatiser eller äter du med skalet på? Äter du upp allt på tallriken eller slänger du den potatishalvan som inte såsen räckte till?
Ur ett globalt perspektiv är matsvinnet större i de länder som är rikare även om hushållen i de fattigare länderna saknar kyl och frys. Maten i Sverige är dessutom noga kontrollerad och det går inte att hitta ett enda äpple från affären som har skorv på sig. Våra orimligt höga krav på maten gör att matsvinn uppstår i primärproduktionen men det borde därmed innebära att matsvinnet borde vara minimalt i hushållet, vilket det inte är.
Matavfall och matsvinn från hushållen i Sverige
I Sverige år 2016 var matavfallet 1 255 000 ton. Om man delar upp det på antalet personer så blir det 129 kg per person. I de här siffrorna ingår allt matavfall som uppstår från primärprodultion, det vill säga från jordbruket och fisket, till konsumtion i hemmet eller på restauranger. Hushållen står för 75 procent av den mat som vi slänger vilket blir 97 kg per person. Som matavfall klassar man både det som är ätbara matrester och det som vi inte kan äta såsom skal.
Det som vi häller ut i avloppet ingår dock inte i statistiken men enligt en undersökning från 2014 uppskattar man att hushållen häller ut 224 000 ton mat i avloppen vilket motsvarar 0,5 kg i veckan per person. Kaffe och te motsvarar 40 procent av det som vi häller ut och mjölkprodukter står för 25 procent.
Matavfall och matsvinn från livsmedelsproduktionen i Sverige
Enligt Naturvårdsverkets rapport Matavfall i Sverige producerar jordbruket ca 96 00 ton matavfall varje år vilket blir 10 kg per person innan maten ens har lämnat gården. ”Mest matavfall uppstår i samband med produktion av grönsaker, rotfrukter, vete och mjölk”. Ca en tredjedel blir svinn vid ägg- och fågelproduktionen och 65 procent av isbergssalladen lämnar inte ens åkern.
När det gäller grönsaker och frukt anser man att konsumentens höga krav kan vara en anledning, skador och angrepp är andra. Om man däremot tittar på de sidoflöden jordbruket har, det vill säga att maten inte går till människor så som det var tänkt utan till djur uppskattar man att 295 000 ton årligen går denna väg. Av dessa kommer 18 000 ton från djurproduktionen i och med att djur dör, djurdelar som man ratar som människoföda, skadade ägg eller mjölk med antibiotika. Fisket ger upphov till 2 000 ton avfall per år.
”Livsmedelshanteringen bidrar till runt hälften av den totala övergödningen samt 20-25 procent av Sveriges totala klimatpåverkan.” (Naturvårdsverket)
Livsmedelsproduktionen bidrar även till försurning, minskning av den biologiska mångfalden samt att den kräver stora mängder vatten. Beroende på vilken mat som man slänger i onödan påverkar det miljön olika. Mindre bitar kött som man slänger har en större klimatpåverkan än till exempel grönsaker.
Globalt
”Even if just one-fourth of the food currently lost or wasted globally could be saved, it would be enough to feed 870 million hungry people in the world.” (FAO)
Ca 45 procent av all frukt, grönsaker och rotfrukter slänger man, vilket är den största gruppen livsmedel, 35 % av all fisk, 30% av all säd och 20 % av all kött och oljeväxter slänger man. ”Per capita waste by consumers is between 95-115 kg a year in Europe and North America, while consumers in sub-Saharan Africa, south and south-eastern Asia, each throw away only 6-11 kg a year”. (FAO)
Globalt kastar vi en tredjedel av all ätbar mat samtidigt som man uppskattar att matproduktionen måste öka med 60 procent till 2050. Att vi slänger en tredjedel av maten som vi producerar innebär också att vi inte nyttjar en tredjedel av all jordbruksmark. Hur många procent måste vi öka matproduktionen med om matsvinnet skulle minska till noll? Hur ser det ut på nationell nivå? Vilka länder producerar ett överskott och vilka producerar ett underskott? I Sverige är vi bara självhushållande till 50 procent och därmed beroende av att andra länder producerar vår mat.
Matavfallshantering i Sverige
I Sverige har kommunerna ansvar för insamling och behandling av matavfallet. Detta innebär att man hämtar matavfallet, transporterar det till anläggningen och sedan kör man det till sin slutstation.
Det matavfall som man samlar in komposteras eller rötas. Vid rötningen bildas biogas som man kan använda som fordonsgas och det som sedan är kvar efter rötningen är ren växtnäring. Ca 40 procent av matavfallet komposterades och rötades 2016 och målet är att minst hälften ska tas om hand 2018.
Det som blir kvar efter rötningen kallas biogödsel och 2016 använde jordbruket 95 procent av all biogödsel. Samma år producerade man 1,7 miljoner ton. Detta innebär att användningen av mineralgödsel minskar, ”om allt matavfall från hushåll används som växtnäring räcker det för att ersätta 7 procent av den fosfor som importeras i form av mineralgödsel”. (Avfall Sverige)
Biogödsel tillför marken flera viktiga näringsämnen förutom kväve, fosfor och kalium. Även bördigheten ökar då man tillför mer kol till marken vid biogödsel än med mineralgödsel. Baksidan är dock att även tungmetaller finns i biogödsel, men enligt en undersökning innehöll biogödsel inte mer kadium än stallgödsel. Även mängden läkemedelsrester bedömer man som liten.
Problemet med rötning är risken att bygga in sig i ett system som på ett sätt är kontraproduktivt. Det jag vill säga är att vi både ska minska vårt matavfall och producera biogas som ska ersätta fossila bränslen. Minskar vi matavfallet minskar vi även mängden biogas.
Här kan du läsa om hur du kan minska på matsvinnet.
Ett svar